(Artikel ur Fåglar i Närke 1/2016)
När socknen blev fel och Arvet efter Linné
I kanten av det lilla skogshygget jagade en av de flesta fågelskådares favoritfåglar hökugglan. Sedan några dagar tillbaka hade den hållit till här i området men det var först nu när julskinkan sjunkit ned och klapparna öppnats som det gick att lämna julfirandet och ägna sig åt väsentligheter. Upplevelsen av en aktiv hökuggla är speciell. Vi var många där och njöt.
Egentligen var jag emellertid lite konfunderad. Jag hade läst i rapporterna på artportalen att den höll till vid Älmeruds gård. Eller snarare öster om. Det var med andra ord inte helt självklart vart den höll till. När jag kom fram var jag dessutom ensam och irrade därför runt innan jag mötte en annan skådare som var lika förvirrad. Nåväl med lite hjärngympa och logiskt tänkande hittade vi rätt plats.
Men frågan kvarstod: varför rapporterades ugglan vara sedd vid Älmeruds gård? Själv åker jag sedan ungdomsåren gärna runt med de gröna kartbladen. Fördelarna är många. Överblicken över området blir bra. Det går dessutom att ur kartan läsa ut var det borde finnas fina biotoper. Och på kartan anges var man befinner sig med platsnamn. Namn som ofta går långt långt tillbaka i tiden i sitt ursprung. När jag satt i bilen på väg hem kunde jag lätt konstatera att både ugglan och jag befunnit oss vid en plats vid namn Lugnet.
Ända sedan Carl von Linnés dagar har vetenskapsmän, professionella och amatörer, försökt kartlägga olika områdens floror och faunor. Det är en gren av biologin som kallas faunistik. Och inom den har sedan dess funnits ett otal oskrivna regler hur man ska bete sig när man anger en fyndplats. De som sysslar med botanik eller entomologi känner väl till detta (en publikation inom dessa områden följer alltid praxis). Och så var det även förr bland oss fågelskådare. Men artportalen, med sina alla fördelar i övrigt, har gjort att denna kunskap luckrats upp allt mer.
Enligt praxis ska en observation rapporteras med antal, ålder, datum, lokal, socken, landskap och observatör. Det skulle kunna se ut så här:
Talgoxe
1 ex Sköllersta, Sköllersta, Närke 1.1.1994 (Bengt Brunte Bondeblad).
Här står det första Sköllersta för lokalen och det andra för socken. Arvet efter Linné bevaras och praxis följs. Låt vetenskapsmannen i dig få komma fram igen!
I fallet med hökugglan blir detta med socknar extra intressant då Älmeruds gård ligger i Norrbyås socken och platsen där hökugglan faktiskt befann sig, Lugnet, ligger i Stora Mellösa socken.
Nu undrar säkert läsarna här varför man ska använda sådana mossiga fenomen som socknar. Är inte detta förlegat. Nej! Socknar och landskap har till skillnad från kommuner och län i princip fasta gränser som inte ändrats sedan…ja Linnés dagar! Därför kan man relativt lätt hitta var gamla fynd gjorts genom kartstudier.
Bevarandet av gamla orts- och platsnamn är också ett skäl nog att vara precis i sitt rapporterande men då är vi inne på språk- och samhällsvetenskapliga områden och detta är ju ett ornitologiskt forum.
När lokalen inte finns på riktigt
I sydvästra hörnet av Hammarmaden vid fågelsjön Kvismaren, i kanten av den inte så mossiga Fornskinnsmossen, finns en plats med ett av Närkes roligaste lokalnamn (åtminstone använt bland oss fågelskådare). Där ligger i artportalen lokalen Gubbhyllan. Ett bland oss skådare vedertaget namn på platsen i fråga. Men hur håller det namnet i ett faunistiskt korrekt perspektiv. Svaret är inte alls. Ett fynd av en ovanlig art på den platsen angivet med lokalnamnet Gubbhyllan skulle få Linné att vända sig i graven. Platsen finns inte förankrad i någon form i någon av de olika kartor som lantmäteriet står bakom. Vad ska man då ange i detta fall? Ett växtfynd på platsen i fråga skulle anges som 250 m ONO bron över Hammarsån, S om Östra Kvismaren, Sköllersta. Komplicerat javisst men korrekt. Ett alternativ vore att använda namnet på skogsområdet väster om platsen. I så fall skulle fyndet kunna anges som O Fornskinnsmossen, Sköllersta.
Artportalen kryllar numera av icke existerande lokaler. Påhittade och/eller felaktigt utplacerade. I den gamla versionen hade administratörerna möjlighet att korrigera sådana lokaler. Tyvärr ger den nya portalen inte samma möjligheter. Ur ett faunistiskt perspektiv är den därmed ett mörker. När en rapportör kan slänga ut en egen lokal och döpa den till den gulliga lilla dungen där humlor samlas på våren har det gott för långt. Artportalen är inte till för att vara folks privata dagbok eller media för att glänsa med fina fågelkort. Artportalen är till för att bidra till faunistisk kunskap.
Som det inte vore nog med att lokaler inte finns på riktigt så kan tydligen en lokal finnas i många upplagor. Tur att den inte är medveten om detta. Det skulle vara förmodligen vara personlighetspåverkande. Se bilden nedan på antalet Skåle runt Skåle…
När den riktiga lokalen skulle funnits på riktigt
När du går genom den härliga fågellokalen Oset utanför Örebro kan du knappt ta två steg innan du lämnar en lokal för att kliva in i nästa. Det är hylla på hylla. En för gubbar, en för kärringar och en för pojkspolingar. Nåja, inte riktigt men nästan. Bra för lokalåskådaren, ointressant för Linné. Men viktigast av allt gillar fågelskådarna alla dellokaler och det blir lätt att hitta arter som rapporteras. Gott nog.
Nästa dag beger du dig till skogarna någonstans i landskapets ytterkanter. Du ser en massa olika arter och har en härlig dag bland tjädrar och gammelskog. Hemma framför datorn ska arterna rapporteras. Nu är du inte alls lika noggrann utan anger dina fynd gjorda i ett större skogsområde, låt oss kalla det Svarta bergen. Vilka är konsekvenserna av detta?
För att belysa detta kan vi ta ett exempel ur verkligheten. Söder om Svennevad ligger den lilla byn Haddebo. Nordost därom rinner en liten skogsbäck genom landskapet. Det heter Glottrabäcken. Det är en säker lokal för järpe. Inga lokaler fanns i artportalen i närheten till nyligen, mer än just byn Haddebo. En slarvig inrapportering av ett fynd av järpe i artportalen skulle vara att använda lokalen Haddebo och skriva NO i kommentarsfältet. En ännu slarvigare skulle vara att bara ange Haddebo. Dessa är ur ovanstående perspektiv värdelösa fynd. I princip oanvändbara. För att rapporten ska ha ett värde ska den vara korrekt placerad på karta i artportalen (ett ämne för en ny krönika, felen här är otaliga) och med ett lokalnamn som passar. Som läsaren förstår är observatören av järpe i detta fall skribenten. Ingen är felfri men i detta fall har jag följt praxis, utifrån Linnés anda och utifrån att observationerna ska ha något som helst värde för järparna själva (på artnivå). Under vintern har jag sett fåglar vid fyra tillfällen på tre distinkta platser längs med samma bäck. Därför skapade jag tre lokaler som alla hade ett namn förekommande på den gröna kartan (mer nedan): Brovenen, Suttermossen och Glottrabäcken. Linné jublar glatt!
I den bästa av världar, kanske inte i en allt för avlägsen framtid, kommer artportalen och all faunistisk data (korrekt och korrigerad) att användas av naturvården och beslutsfattare. I den del fall sker redan detta. Användningsområdet inom skogsbruket är ju uppenbart. Men allt bygger på att rapporteringen i artportalen är korrekt och detaljerad. En artikel i Vår fågelvärld belyste detta nyligen. Ju mer precis rapportörerna är in sina fynd av t.ex. skyddsvärda skogsfåglar desto större möjlighet skulle myndigheterna ha att förhindra avverkning i olämpliga områden eller vindkraftetablering i likaledes olämpliga områden. Då räcker det inte att ange generella lokaler eller till och med atlasruta som fyndlokal. Det räcker varken ur bevarandeperspektiv eller faunistisk dito. En förutsättning är detaljerade lokalangivelser.
I den sämsta av världar leder ett slarvigt och oprecist rapporterande till att naturvårdens verktyg inte fungerar och den där tjäderskogen som du brukar gå i blir avverkad (ja det inträffar nu också, jag vet). En av artportalens grundbultar är ju att skapa en effektivare naturvård. Låt oss då försöka bidra till detta i en sann linneansk anda!
Hur fågeln hamnar där den faktiskt är
Om vi bortser från den rent fysiska dimensionen i ovanstående rubrik utan i stället sätter på oss de linneanska glasögonen och försöker agerar vetenskapligt i vårt rapporterande av fåglar. Hur gör man egentligen för att ange sin lokal korrekt?
Börja med att antingen kolla på den gröna kartan (den topografiska 1:50 000) eller gå in på www.lantmateriet.se och använd deras karttjänst. Där kan man öppna kartsöksfunktionen. Använd den topografiska karta där också. Identifiera var fågeln befinner sig. Finns där ett namn på kartan så använd det! Annars sök upp närmast angivna plats på kartan och ange sedan med väderstreck åt vilket håll platsen ligger (t.ex. SO Sköllersta). Befinner sig fågeln långt från närmaste namngivna plats på kartan ange avståndet (t.ex. 1,5 km SO Sköllersta).
Sedan återstår att identifiera vilken socken lokalen ligger i. På den tryckta kartan är gränserna mellan socknarna angivna, kolla teckenförklaringen. Leta upp närmsta kyrka på kartan och kolla att den och lokalen ligger inom samma gränsområde på kartan. På nätkartan hos lantmäteriet blir det svårare. Här finns tyvärr inte dessa gränser markerade. Ett råd till alla utan gröna kartblad: Köp! Åtminstone över de områden du frekvent skådar i. Om du mot förmodan bara vill använda nätet för att kontrollera socken får du först använda www.eniro.se och där få fram närmaste postadress. Använd kartfunktionen och tryck på närmsta hus. En adress kommer upp. Besök sedan www.svenskakyrkan.se och använd deras sök församlingsfunktion. Här kan du aldrig vara helt säker på att det blir rätt. Gränsen kan ju gå precis bredvid huset. Skaffa kartor!
Skribentens kommentar:
Med detta inlägg avser jag inte att agera besserwisser även om det naturligtvis lätt kan uppfattas så. Världen ska vara en fri plats och så också fågelintresset. Du gör som du vill men var medveten om att det i ibland kan vara fel!