Magi i tjäderskogen

Filur i tjäderskogen

Jag har varit på tjäderspel! Det var faktiskt första gången för mig, fågelskådare sedan mitten av 80-talet. Dåligt, javisst. Men den som väntar på något gott...

På tisdagskvällen cyklade jag ut från Sköllersta till skogarna söder om Svennevad. Cykeln var fullastad med tält, sovsäckar, liggerunderlag, triangakök, mat och diverse (ingen tubkikare, kändes konstigt). Målet var en spelplats som jag fått tips om av Kata Säfve. Det gick förvånansvärt lätt under turen upp på höjderna. Vid Perstorp (!) stötte jag upp först en tjäderhona (#124) och sedan en orrtupp (#125). Jag trodde nog att detta skulle bli allt. Ack så fel jag fick.

När jag kom fram till spelplatsen monterade jag upp Hasses tält och klädde in det och cykeln med kammonät. Spelade sedan efter sparvuggla och fick en svagt svar på långt håll (#126). Det började skymma och jag kröp in i tältet och knaprade på choklad och drack en pilsner medan morkullan pilade förbi. Jag låg och lyssnade till trastarna som sedan ersattes av en poppande pärluggla. Sedan somnade jag fortare än vad jag trodde.

Det kluckade för fullt när jag vaknade. Två tjädertuppar smög nära tältet och spelade för fullt. Jag lyssnade och spanade. En hastig svart skepnad svepte på håll borta i mosskanten. En tjädertupp. Jag hoppades på mer men de drog bortåt Hjärtahållet.

Jag klev upp och monterade ned tältet. Frukost tillagades på triangaköket, varma koppen tillsammans med mackor och banan. Sedan gick jag en sväng åt ett annat intressant mossområde. Det drog en större korsnäbb förbi som sedan slog sig ned och sjöng en stund (#127). Och sedan kluckade det igen. Och brakade. Och fräste. Två tjädertuppar slogs intensivt i en solbelyst mossglänta. Jag smög sakta fram och fick njuta i tjugo minuter av ett fantastiskt slagsmål. Till slut korades en segrare som stoltserade sprettande runt i gläntans mitt, ivrigt spelande. Magiskt!

Orrarna, förlåt. Det hade bubblat överallt under morgonen. Ett tag satt ett par och tittade på mig när jag åt frukost. Solen lyste på tuppens knallröda ögonbryn. Det fanns mycket mer orre än jag trott. I alla riktningar hördes spel av tuppar.

När jag packat cykeln och drog till en närbelägen bäck stötte jag en järpe (#128). Vilket område. Här finns allt en skogsskådare önskar sig. Och området är i princip okänt bland närkeskådare. Hoppas det kan förbli skyddat från skogsbruket.

Jag letade järpe på fler håll men stötte bara fler orrar. Sedan lämnade jag skogarna och drog mig hemmåt, i jakt på trädlärka men där gick jag bet...