Här följer ett referat från Marianne Johannsson om våran uggletur i Svennevadsskogarna:
När lördagens ugglesafari i Brevensskogarna blev inställt pga den starka blåsten så var det med stor förväntan vi samlades vid macken i Kävestakorset på söndagseftermiddagen. Vinden som ställt till problem dagen före var nu nästan vindstilla, några plusgrader och klarblå himmel. Allt såg lovandes ut! Guider var Hasse Molin och Per Karlsson Linderum. När klockan slog 17 hade det samlande 11 personer vid den nya ugglemaskoten som guiderna ställt upp vid samlingspunkten. Tyvärr blev det ett manfall på två personer direkt då batteriet på deras bil lagt av. Så sammanlagt var vi tre bilar med nio personer som startade exkursionen mot skogen. Karavanen gick mot Pålsboda där vi svängde av mot Skogaholm vid första avfarten mot Hallsberg. Vi gjorde ett första stopp vid en av Per Karlsson Linderums atlasrutor där vi kryssade bl.a. större hackspett, koltrast och ringduva. Vi fick lyssna på de olika lätena för sparvuggla, pärluggla, hornuggla och kattuggla. Sedan skulle Hasse Molin försöka locka fram både sparvuggla och pärluggla men det gav inget resultat. Nästa stopp gjordes vid Skogaholm. Det var fortfarande ljust vilket gjorde att vi kunde kryssa en forsärla vid smedjan och kvarndammen där. På vattnet låg två knipor och gräsand. Och kanadagäss kom inflygande under ett verkligt kacklande. Vi hamnade även i Paris men där var det bara en rödräv som smög över gärdena. Vid Sandviksbadet låg ett svanpar. Solen gick ner över sjön och här såg och hörde vi morkullor. Nu i skymningen försökte Hasse locka fram någon uggla men icke. Solen gick ner och en vacker måne gick upp och fortfarande stilla med någon minusgrad. Så vackert som det ska vara på uggleexkursioner! Vi passerade många små byar med namn som Hamra, V Hjärta (V måste stå för Vänliga Hjärta…?), Bavlinge, Sjölunda och Karlshammar. Vid Hjärtasjön gjorde vi ett stopp och fick ett älgkyss. Tranorna skrek spöklikt i kvällningen men fortfarande ingen uggla. Nu började guiderna bli desperata så vi körde mot Haddebo, svängde av till ett mycket säkert uggleställe, Orrmossen och där – på långt håll - fick vi höra pärluggla Nu kunde vi inta vår matsäck med gott samvete. Det var kriteriet att vi hört någon uggla för att få äta den. Nu fick vi ny inspiration, rundade Orrmossen och fick höra flera pärlugglor. Kvällen var räddad! Avslutningen gick över Lagmansbacka där vi försökte igen men det var tyst och stilla. Månen hade döljts i lätta molnslöjor och klockan närmade sig 22.00 så det var dags att tacka de mycket trevliga och kunniga guiderna för kvällen.